Busland

X

Om återställning

Vi har haft tur med återställandet av tidlösa bussar från olika tidsperioder. De bussar vi har haft hand om har varit välbehållna och markanta representanter för sin tids busskultur eller har återställts med tanke på att möjligast exakt utgå ifrån historisk sanning om den konkreta bussens förflutna.

Vi har inte på något sätt strävat efter att göra bussarna finare eller bekvämare än de varit på sin tid. Bussarna är även tekniskt så autentiska som möjligt.

De historiska bussar som våra mästare har haft hand om, har återställts utifrån förordningen om renovering av museala fordon, som anger villkoren för fordon i vägtrafik utifrån tillverkarfabrikens krav och tillverkningsår. Alla motorer ryker precis så mycket som dåtidens krav tillät. Glashammarna och nödutgångarna är markerade och på det språk som de var under bussarnas unga år.

Att återställa gamla bussar och göra dem trafikdugliga är alltid mycket spännande. Det mest intressanta arbetet vi hittills har haft var renoveringen av ZIS 127. Det var inte enkelt att finna information om en buss som är världens enda bevarade i sitt slag. Det fanns många minnen från tidigare busschaufförer och –resenärer, men det räckte ju inte till för att göra några vetenskapligt grundade beslut. Som tur var fanns det material på arkiven i Ryssland, som hjälpte oss med tvåtaktsdieselmotorn och nyanserna i karossuppbyggnaden. Precis som vi trodde, hade man vid tillverkningen använt många detaljer som var hämtade från USA under andra världskriget. Bussen har inte på något sätt gjorts finare än den var under sina unga år, även alla bucklor kan motiveras med teknologiska busstillverkningsprocesser och är inga slumpmässiga skador.

Mycket upptäckningsglädje har vi även haft från renoveringen av TA 6-1 och en 1930-tals Volvo med trächassi. Trä som bilbyggningsmaterial är mycket unikt ur modern synvinkel men ger oss en aning om dåtida tillverkningsprinciper, då bussar på grund av omständigheter inte kunde användas för länge och man fick börja tänka på att skapa modernare och bekvämare förhållanden för resenärer. Samspelet mellan trä och stålplåt i en fuktig miljö informerar oss om att vår generation är den sista som ser dessa bussar i sitt autentiska skick. I framtiden kommer de att behöva kontinuerlig omrenovering och detta medför att man man på grund av okunskap kan missa något.

Renovering av Ikarusbussar har varit mycket arbetskrävande eftersom de material som användes vid busstillverkning på den tiden var inte av bästa kvaliteten. De första plastdetaljerna har under UV-påverkan ändrat sin molekulära struktur. Vi var tvungna att för Ikarus 255 göra en autentisk kopia på 70 % av ramverket eftersom den nästan 40 år gamla metallen hade nästan blivit obefintlig.

Det har visat sig att det är otroligt enkelt att renovera bussarna av tyska och svenska busstillverkare. Mercedes Benz O303, Setra S80 eller Setra S6 hör till toppen av ingenjörslösningar och det har varit ganska enkelt för våra renoveringsspecialister att återställa dåtida material och knutpunkter med nutida kvalitetsmaterial.

De svenska bussarna är kända för sitt mycket goda material. Visst är de dyra, men de har varit tillförlitliga under de gångna åren, och man kan lita på dem även i framtiden när man åker längre sträckor på olika arrangemang för veteranteknik.

Renovering av gamla bussar är en mycket ansvarsfull uppgift. Det är enklare att hitta skador på en liten personbil och felen är ofta mer synliga. En minsta skada på en buss som tryggt kör tiotals människor, ska repareras med högsta noggrannhet och man ska öppna många konstruktioner för att upptäcka eventuella skador. Allt detta tar mycket tid, kräver ingenjörtekniska kunskaper på en hög nivå och är sammanfattningsvis ett mycket kostsamt företagande.

Vi rekommenderar inte för någon att utan tidigare erfarenheter och hemma börja renovera bussar. Det är ju inte den fina lackeringen som garanterar att folk kommer fram vid god hälsa och liv. När gamla personbilar imponenrar veteranteknikintresserade först och främst med sitt utseende, är lackeringen det allra sista som man kan lita på när det gäller bussar och andra tunga fordon.